I Västrabäck utanför Alvesta bor en äldre dam på sin gårdsfastighet bestående av lite skog och inägor. Hon är väldigt stressad och oroad. Skogen på fastigheten bredvid ägs av Engaholm, en stor markägare i kommunen, som nu planerar avverka ett område på 14 hektar, dvs. mer än 20 fotbollsplaner. Liksom de flesta avverkningar skulle det innebära att det först blir kalhygge, sedan markberedning (i detta fall genom att riva upp marken med kraftig harv), och därefter plantering med det trädslag man vill ha därnäst.

Hon har försökt vara i kontakt med Engaholm, utan annan respons än att skogen ska avverkas. Hon kontaktade Naturskyddsföreningen och bad om hjälp, hon vill inte se skogen försvinna och vet inte vad hon ska göra. Naturskyddsföreningen får allt oftare den här typen av samtal, där boende är uppgivna och känner att det inte finns någon att vända sig till när varken markägare, skogsbolag eller myndigheter verkar bry sig nämnvärt om hur de närboende drabbas av industriskogsbrukets framfart.

Vi menar att skogsbruk i sådana här gamla ”bondeskogar” måste vara hyggesfritt och visa hänsyn till människor, djur och växter.

Det krävs bygglov för att bygga en altan till villan, men för en markägare att genom stora kalhyggen oåterkalleligt förstöra naturen och närmiljön för de boende i ett område behövs inte mer än en snabbt ifylld avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen, som mycket sällan granskar eller ställer krav.

Historia

Stora delar av skogen här har inte brukats annat än som skogsbete, och där enstaka träd har huggits för husbehov. Marken är kuperad, stenig och med enstaka äldre stubbar. Marken är inte påverkad av tidigare odling, kalavverkning eller markberedning. I några fuktigare delarna, liksom på ett sumpmarksområde, finns odlad gran.

Detta är en vanlig s.k. ”sekundärskog” i småländskt småbrukarmiljö som uppstår efter att bete upphört. I det här fallet mycket rik på bärris och småbiotoper på grund av den steniga och sluttande terrängen.

Vad det betyder för de boende

Enligt avverkningsanmälan ska ett 14 ha stort område kalavverkas, markberedas och sedan planteras med odlad tall. Ett så stort område kommer för lång tid framöver att påverka miljön för såväl människor som djur, svampar och växter. Många arter kommer försvinna och inte kunna komma tillbaka efter kalavverkning och plantering.

Grannar får en helt ny närmiljö för decennier, för vem vill vistas på ett hygge eller ett plantage?

Grannfastigheternas skog blir också drabbad genom s.k. kanteffekter som torka, vind och plötslig solexponering. Det kan också bli barkborreangrepp till följd av stressen träden i kantzonen utsätts för.

Skogen som den ser ut idag

Naturskyddsföreningen har besökt området vid flera tillfällen under maj 2021. Vid ett tillfälle noterades under två timmar inte mindre än 22 olika fågelarter, t.ex. grå flugsnappare, tofsmes och skogssnäppa. Detta trots att en del fåglar redan tystnat för de ligger på bo.

Det finns mycket utvecklat bärris, främst blåbär, en fantastisk bärplockarskog.

Det finns också flera skogliga s.k. signalarter, dvs. arter indikerar höga naturvärden. Brunpudrad nållav (rödlistad NT), rostfläck, blåmossa, västlig hakmossa, vågig sidenmossa och långflikmossa påträffades. Svampar och insekter har ännu inte hunnits inventeras av Naturskyddsföreningen.

Enligt miljöbalken ankommer det på ägaren att undersöka områdets naturvärden. Någon sådan har enligt avverkningsanmälan inte gjorts. Och så är det vid nära nog alla avverkningsanmälningar, trots att detta även är ett krav enligt de miljöcertifieringar som många markägare innehar.

Vad som händer med naturen vid kalavverkning och plantage

Genom avverkning, exponering och markberedning kommer marken att förlora biologisk mångfald, även alla de mer vanliga arterna i skogen, som t.ex. blåbär, fåglar och svampar. Marken kommer brytas ned med minskad mängd humus och markorganismer. Koldioxid avges vid nedbrytning av humus, torv m.m. Vatten kommer att i stor mängd läcka till vattendrag, med näringsämnen och gifter som kvicksilver.

Sedan kommer området planteras med odlade trädplantor, inte av sorter som är lokalt anpassade utan framavlade för att växa fort. Inga träd kommer tillåtas bli gamla. En tall har normalt ett ekologiskt liv på flera hundra år som planta, högstubbe och som liggande död ved. Men i skogsbruket kommer träden att stå tätt under några decennier. Mycket lite av det gamla livet kan återvända, särskilt eftersom det ofta är likadant runtomkring – hyggen och artfattiga skogsplanteringar. Det blir några få arter som gynnas i sådana förhållanden, och som finns överallt. Skogar tidigare rika på biologisk mångfald blir till monokultur.

Vid besök visade det sig att det redan före avverkningen tagits ungplantor av gran, björk, rönn röjts bort. Detta görs för att skogsmaskinerna lättare skall komma in. Redan tidigare har i det här området äldre lövträd gallrats bort. Resultatet blir att lövträd, särskilt de äldre, blir väldigt sällsynta i den nya plantagen. En monokultur bestående av planterad tall skapas.

På samma sätt brukas våra skogar i dag överallt

Denna omvandling till plantage/timmeråkrar är redan verklighet på närmare 90 % av skogsmarken. Alltmer av skogsbruket sker industriellt och storskaligt. Markägare bor ofta inte på platsen och har ofta inget intresse eller kunskap om områdets natur-, frilufts- och kulturvärden. De anlitar skogsbolag som ombesörjer avverkningen efter sina vinstintressen. En markägare som bor på platsen kan genom lokal kunskap, historia och uppskattning av naturen låta andra intressen råda.

Skogsbruket i nuvarande form skadar miljön, såväl den fysiska miljön i skogen och dess biodiversitet, men också människors liv och hälsa. För friluftsliv och turism är ett skogslandskap med hyggen och ungskogar enbart av ondo.

Detta är inte landsbygdsutveckling utan landsbygdsavveckling. Detta är inte ökning av skogens värden som skogsindustrin gärna vill framhålla, utan en exploatering av skogens värden. En tallplantering är ingen skog. Den är en ensartad miljö som saknar många av skogens ekologiska funktioner. Utan att naturen fungerar, fungerar inte heller vi.

Vår uppmaning

Exemplet från Västrabäck sticker ut i Kronoberg eftersom området man planerar avverka är alldeles för stort. Och det visar även på problem som gäller för avverkningar på massor av ställen i kommunen, länet och landet:

1. Skogsbruksmetoderna är skadliga för miljö och hälsa

2. Markägarna tar inte hänsyn till omgivande grannar

3. Ingen hänsyn tas heller till det lokala och naturligt uppkomna växt- och djurlivet

Vårt uppmaning är att skogsbruk i sådana här gamla ”bondeskogar” åtminstone måste vara hyggesfritt.

I exemplet Västrabäck skulle det innebära en omfattande tallskärm och självföryngring. Bevara en variation av trädslag och ålder, en flerskiktad skog. Marken måste behandlas skonsamt så att bärriset kan finnas kvar.

Vi vill påminna om Skogsvårdslagens portalparagraf:

”Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen.”

Vi vill också hänvisa till en EU-dom.

Kalhygge som i exemplet här är inte förenlig med skogsvårdslagens portalparagraf om den biologiska mångfalden skall behållas, och tar heller inte heller hänsyn till andra allmänna intressen som exempelvis friluftsliv, rekreation, bärplockning m.m.

Kronoberg skogsgrupp
Naturskyddsföreningen i Kronoberg