Synpunkter på revidering av Regional skogsstrategi för Småland

Sammanställt av Per Darell för Naturskyddsföreningens länsförbund i Kronoberg och Jönköping m.fl. föreningar, se nedan. Per Darell är aktiv i Naturskyddsföreningen i Alvesta och Kronoberg Skogsgrupp.

Inledning

Det är uttalat att Smålands skogsstrategi ska vara bred och inkluderande, och lyfta skogens alla värden. Likväl är strategin i nuvarande form helt dominerad av produktionsintressen, och ignorerar i praktiken helt riksdagens beslutade miljömål om ”levande skogar” och ”ett rikt växt- och djurliv”. Synpunkterna från den ideella naturvården hörsammades inte under föregående arbete med strategin, och Naturskyddsföreningen verkade närmast ha ingått i processen för att ge den en ”grön stämpel”. Styrgruppen tillät inte ens att strategin kompletterades med en avvikande mening, trots att den antogs utan att Naturskyddsföreningen var representerad. Därmed fanns inga andra alternativ än att lämna samarbetet, för att tydligt markera att den ideella naturvårdens syn på skogen inte ingår i strategin.

Vi är nu i ett än värre läge än då. Ett helt produktionsinriktat skogsbruk har gjort att det finns oerhört lite skog med höga naturvärden kvar. Istället för att förhindra att återstående skogar med höga naturvärden avverkas, lobbar skogsnäringen hårt för ytterligare intensifierad skogsproduktion. Läget är minst sagt akut för skogen, och om skogsstrategin ska mena allvar med att vilja lyfta skogens alla värden är det av yttersta vikt att styrgruppen inkluderar synpunkter från ideell naturvård vid denna revidering.

Synpunkter

Det är oacceptabelt att myndigheter och skogsbolag inte kan uppfylla de av riksdagen och skogsvårdslagen satta målen om levande skogar och bedriva ett skogsbruk som i verklig mening är hållbart och inom ekosystemets gränser. Skogsmarken i Kronoberg är så hårt brukad att många arter kommer att försvinna om inte fler områden får skydd och om inte skogsbruksmetoderna ändras.

  1. En ytterst liten del av skogsmarken har ändamålsenligt skydd. Många områden, däribland flertalet reservat, är för små och därför inte funktionella. Större områden kan hysa fler arter och blir mindre beroende av omgivningen. Arealen skyddad skog måste omedelbart öka med de områden som har höga naturvärden. Områden runt reservat, biotopskydd och nyckelbiotoper ska ha ”mjuka” övergångar till produktionsskogen. Såväl barrskog, barrblandskog och ädellövskog behöver skyddas. Särskilt viktiga är områden med någon form av kontinuitet, branter och vattendrag.
  2. Den brukade skogsmarken är alltför ensidigt brukad vilket medför att den är ytterst sårbar, för brand, torka, angrepp av insekter och svamp. Träden och deras livsmiljöer är inte minst stressade av att träden står för tätt. Livsprocesserna i marken (med bland många svampar, som mykorrhiza och saprofyter) slås ut och har svårt att återetablera sig, innan det är dags för ny avverkning. En följd av detta är utarmning av markskiktet, på kol, kväve och andra livsviktiga ämnen. Det saknas även bärris och därmed föda till älg och möjligheter för pollinerare som humlor m fl.
  3. Det är anmärkningsvärt att hänsyn sällan tas till stigar och vandringsleder för såväl djur som människor. Gäster som kommer och upptäcker det svenska skogsbruket blir förskräckta av att landskapet till så stor del består av kalhyggen och plantager. Skogsbruket måste uppmärksamma traditionella vandringsleder, vackra miljöer och miljöer vid vattendragen.
  4. Ur klimatsynpunkt krävs att större arealer inte brukas med kalhyggesbruk och att skogar med kontinuitet sparas. Kalhyggesbruket skapar under hyggesfasen mångårigt kolläckage från kollagret i marken, vilket inte går att försvara under pågående klimatkris. Då det totala kollagret i en skog med kontinuitetsskogsbruk dessutom kan bli större än vid hyggesbruk, blir det än viktigare att överge det senare som ofta inte hinner byggas upp igen förrän det är dags att avverka igen (50–80 år). Dikning i olika former, särskilt av våtmarker, leder till att ytterligare kol lämnar marken. Återvätning av skogsmark är därför viktigt för att binda koldioxid.
  5. En seriös utveckling av metoder för skogsbruket måste underordnas säkrandet av en långsiktigt hållbar miljö för både människor och övrigt liv. Det är svårt att ta dagens industrifinansierade forskning på allvar, när den inte uppmärksammar skogsbrukets effekter på vare sig biologisk mångfald eller klimat, och så okritiskt utgår från att kalhyggesbruk är svaret eftersom det är det man investerat pengar i. Vi föreslår att man, t.ex. på Linnéuniversitetet, stimulerar forskning som inte börjar med svaret utan med frågorna.
  6. Det mest eftersatta i det småländska skogsbruket är biologisk mångfald. Vilken målsättning har man för den biologiska mångfalden? Vilka konkreta åtgärder vidtas för att bevara arter och miljöer som hotas på olika sätt? Vilka målarter har satts upp? Regionala skogsstrategin måste vidta konkreta åtgärder för detta i sin handlingsplan.
  7. Konnektivitet i landskapet (gröna strukturer) för växter och djur har i stor utsträckning försvunnit genom kalhyggesbruket som homogeniserat landskapet. Värdefulla naturmiljöer är isolerade och många djur och växter kommer att ha svårt att överleva, pga. brist på föda, substrat, boplatser och genutbyte.
  8. De storskaliga industriella bruksmetoderna måste utvecklas mot ett skogsbruk som inte innebär kalhyggesbruk där marken lämnas bar och markbereds. Ett varierat skogsbruk skall utgå från naturliga skogsprocesser och bl.a. innehålla blandade trädslag, flerskiktning, olikåldrigt och områden med självföryngring, gläntor (kärlväxter och pollinerare).

Naturskyddsföreningens länsförbund i Kronoberg och Jönköping
Stranda naturskyddsförening

Naturskyddsföreningen i Tjust
Tjust fågelklubb
Oskarshamnsbygdens fågelklubb
Emådalens naturskyddsförening
Flera föreningar har ännu inte hunnit svara.
Östra Smålands Ornitologiska Förening